Nyårs löften tycker jag är bra grejor, faktiskt. Även om jag inte alltid har hållt dom.

Till detta året hade jag 2; att börja träna/gå ner i vikt och att ta körkort.

Utvärdering av det första: Träna/gå ner i vikt.

Såg jävligt mörkt ut i början av året. För att inte prata om praktiken på ett café, gick upp en miljon kilon och gick över en viktgräns som var en riktig ajabaja gräns för mig. Tog mig själv i kragen och skrev in mig på viktklubb. På lite drygt två månader har jag nu gått ner 8.3 kilo hittills. En bra början, jävligt bra början. Men jag har en bit kvar.

Att ta körkort.

Jag var GALEN i början av året, jag kunde inte köra bil. Jag ville ge upp. Jag grät i förtvivlan om att jag aldrig någonsin skulle klara av detta. Men, jag skulle klara det.

Och det gjorde jag. Den 20 oktober fick jag körkort och jag var så jävla stolt över mig själv.

Nu är det dags att avlägga nästa års nyårslöften:

• Fortsätta gå ner i vikt tills ca 15-20 kilo till försvunnit
• Fortsätta träna regelbundet
• Kämpa mer i skolan
• Inte äta godis innan Thailandresan

Känns realistiskt och bra. Bra Linn. Nu klarar jag detta :)

ärta.

Alltid vid jul händer det något som inte är glatt. Varenda jävla år.

Idag var vi tvugna att ta bort vår älskade katt. Åldern tog ut sin rätt och hon kunde nästan inte gå längre. Det var den bästa katten som någonsin funnits, med en så oförklarligt underbar personlighet och sätt. Hon var helt perfekt, den lille katten.

Nu är hon katthimlens finaste ängel.

I hjärtat kommer hon alltid att finnas kvar.

Du fattas oss Gudrun. 

Du fattas oss så det skär i bröstet. 

Jag har inte gråtit på flera veckor.  Jag som gråter för allt, egentligen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte har gjort det, eftersom att jag gör det så mycket annars och jag är väldigt noga med att visa känslor. På alla sätt och vis.

Det känns inom mig som att det är något som ska ut. Jag vill öppna min tårkanal och bara låta det rinna för att sedan känna mig flera ton lättare, jag vet inte varför, för jag är inte ledsen. Men ibland behövs det bara att göra det. Att låta det rinna tills brunnen är tom.

och hjärtat är lättat.

Såhär kul som jag hade när den här bilden togs kommer jag ha på fredag. Det var en av mina bästa kvällar, även om jag blev överfallen av ett fönster...

Ville bara meddela världen om det :)

Idag har jag fått det bekräftat att jag har gått med en bruten fot i 2 veckor.

Va skönt det har varit.

Jag ljög nu i den sista meningen.

Jennie till dator under tiden vi gjorde hemtenta (läs: flamsade runt): "Come on! BETCH!"

Adam tycker att "JÄVLA KUK" är det bästa att skrika när man håller på att halka på grund av isbjörns-hus-vädret som råder utanför fönstret.