Jag saknar:

• Min storebror, min hjälte, min stoldat. Min hero of war. Sicilien är för långt bort. Jag vill att han ska vara hemma hos Lillasyster. Min bror vet inte när han kommer hem igen. Kanske 15 juni, kanske 23 juni eller i juli. 15 juni har jag bal, 17 juni tar jag studenten. Jag kommer vara fruktansvärt ledsen på min studentdag, men glad. Ledsen för att det är finito, slut, the end. Glad för att det är finito, slut, the end. Många tårar kommer fällas, det vet jag. Jag är sån. Kommer min bror vara hemma då kommer ännu fler tårar att fällas, för det är det som kommer betyda mest för mig. Att ha honom där. På den största dagen i mitt liv.
• Emma, henne kommer jag få träffa i morgon och det är jag otroligt lycklig för. Min storstadstjej.
• Lotta. Andra sidan jorden är verkligen för långt bort och det är inte lätt att vara här utan henne. Utan någon som ser rakt igenom mig, utan någon som läser mina tankar och förstår allting när jag själv inte fattar något.
• Morfar som jag inte sett på över ett år. What more to say?

Det är väl mest dom.

Och det äter upp mig lite innifrån.

satt och läste tillbaka i denna dammiga blogg tidigare idag och insåg att jag är duktig på att skriva och jag kände hur mycket jag faktiskt saknar det.

jag funderar på att ta upp det igen.

men jag vet inte om det stannar vid en tanke.

nu vann Färjestad och jag skrek "JA" rakt ut.