Goddag.

Det blev visst ingen förklaring om hur min uppkörning gick till.

Jag glömde bort det.

Nu har jag varit medlem i viktklubb.se i en vecka och jag har gått ner 1.7 kilo!

Det trodde jag verkligen inte, kanske ett halvt kilo. Men inte 1.7, det är ju mycket!

HEJA MIG!

Har haft ett par fina dagar hos min lover.

I morgon bär det antagligen av till Göteborg för lite kvalitetstid med mina beztizar.

Nu ska jag kolla om mitt körkort har kommit till brevlådan!

köss.

Nu har jag varit med i viktklubb i 2 dagar. Det har hittills gått bra, men idag har jag varit väldigt väldigt hungrig. Men jag har överlevt!

Snart är det lov och det är jag verkligen sjukt tacksam för! Då ska jag och Lottis gå på bio på lördag, sen ska jag till min älskade man på söndag tror jag. Och på torsdag ska jag och Lotta till Eric i Göteborg och bara slappa och prata skit. Det ska bli så roligt, det var sjukt längesen vi umgicks, så vi har mycket att ta igen!

Känner inte att jag har så mycket att säga idag.

Men i morgon ska jag berätta hur jag tog körkort.

tänkte jag.

ärta.

JAAA! ÄNTLIGEN!

Det kanske viktigaste krysset i mitt liv.

All min strävan mot körkort är nu över. Nu är det gjort. Nu har jag det. På en lapp. Än så länge. Men snart kommer det ett litet rosa kort hem till mig.

Nu får jag köra vart jag vill. Själv.

Nu är jag fri.

ÄRTA!

Idag har jag tagit ett beslut.

Ett beslut som kommer påverka både mig själv och hela mitt liv.

Något som jag tänkt på väldigt länge har jag nu gett mig in på.

Idag har jag blivit medlem på viktklubb.se, för nu, nu, har jag verkligen bestämt mig att jag ska gå ner i vikt och bli smal. Jag gick med där för att jag tror att  det kommer bli lättare för mig att gå ner i vikt om jag har något att gå efter, något som berättar för mig att "nej, nu får du inte äta mer". Det är billigt också, billigare än till exempel viktväktarna, som jag tror, och vet, är en jättebra metod det också, men eftersom att man inte kan väga sig i säffle så kändes viktklubb.se mer rätt för mig.

Jag tog ett halvårsabbonnemang på sidan, för när jag räknade ut hur lång tid det skulle kunna ta för mig att nå min målvikt så var det ungefär ett halvår. Blir jag "klar" innan, är det bara bra. Hinner jag inte klart så får jag förlänga.

Jag vill inte skriva vad jag väger nu och hur många kilo jag vill bli av med, jag är för feg för det än. Men det kanske kommer.

På onsdag ska jag börja, för i morgon och tisdag har jag annat som jag måste koncentrera mig på. Men på onsdag, då kör jag. Första dagen mot ett nytt liv, ett SMALT, liv.

Ni är välkomna att följa med på den resan. För jag SKA nå mitt mål.

ärta

Att man kan vakna på morgonen med en känsla av att det kommer bli en bra dag. En dag när man kan studsa upp ur sängen och känna att man faktiskt är pigg och att man faktiskt ser lite fram emot att gå till skolan. Att man kan vakna med den känslan och sedan, helt utan anledning, vänder det till det absoluta motsatsen.

Jag vet inte alltid vad som händer.

Inte idag heller, egentligen.

Att känna sig ignorerad av någon som verkligen borde lyssna på vad dens elever säger. Att inte komma till ett bokat möte. Jag var förberedd, mer redo än någonsin. Kanske skulle jag få svar. Men så blir man struntad i och allt faller. Den inre styrka jag faktiskt byggde upp för detta, jag visste exakt vad jag skulle säga, stå till svars med.

En simpel grej kan tyckas. Men känslan av att bli orättvist behandlad äter numera upp mig inifrån.

Jag spyr på skolan.

Jag spyr på att rektorn inte försöker och som inte ens meddelar att hon inte tänkt komma på mötet min klass bokat med henne.

Jag spyr på kuratorn som varken hörde av sig eller kom till mötet, som jag faktiskt trodde skulle stötta oss.

Jag spyr på att det är så jävla lätt att säga nej utan att ta reda på fakta.

Jag spyr på hela jävla systemet.

Att vakna med känslan av att det kommer bli en bra dag och att den sen ändå ska sluta i tårar.

DET spyr jag på.

Hoppet är det sista som lämnar människan. Men nu håller det på att breda ut sina vingar.

Ensam är inte alltid stark.

Ingen kan nånsin ta din plats i mitt liv

Idag vet jag verkligen inte vad jag har gjort för att förtjäna den smärta jag känner.

Jag har ont i min tå (som jag bröt i sexan när jag skulle hoppa längdhopp)+ halva sidan av vänstra foten. Riktigt förbannat ont gör det med.

Jag håller dessutom på att få en finne (!!!!!!!!!!!)

Många utropstecken. Jag vet. Fast när jag får en finne så är det behövligt med x-antal utropstecken. Alla som känner mig vet att jag har världens goaste hud och att jag ALDRIG får finnar. MEN NU! På överläppen har den jäkeln placerat sig med och den gör ont. Nästan som att den skulle vilja ha ihjäl mig. "No big deal" tänker ni nu. Men jo, det är en jävligt big deal. En huge deal. Om jag får säga det själv. Har jag aldig finnar annars, så vill jag inte ha någon nu heller!

Dock glädjer jag mig åt att jag köpte en ny mobil igår.

Jag är så jävla stolt.

ärta.

Första oktober betyder att man ska byta busskort. Jag startade min dag med denna handling.

Fortsatte min dag med att praktisera och skratta.

Jag drömde i morse att jag åt glass och när jag vaknade så skulle jag fortsätta äta på min glasstrut. Jag hade ingen glass i handen och det slutade med att jag slog mig själv i ansiktet. Sen var jag vaken.

Igår gjordes det ett muntligt avtal på att jag ska köpa en bil. Den ska bara bli lite fixad. Sen ska jag ge pengar och sen har jag en bil. Min alldeles egna första bil.

Godnatt kära vänner. Nu vet ni att jag lever.

Ta hand om er.

ärta.