Lördagen den 19 juni 2010 kl 22.55 ringer Malin till mig. Hon frågar om jag vill prata med Matt Tuck, sångaren i mitt favoritband ever, Bullet for my valentine.

Vad svarar man?

JA!

Jag får prata med honom, på den sämsta engelskan jag någonsin använt mig av. Men jag menar, där sitter jag i en bil, och pratar med min största idol, någonsin. Vad ska man säga? "Hello, I love you so goddamn much!" öppnade jag med.

Stabilt.

Jag frågade vad han gjorde.

"Getting drunk with my beautiful fans!"

Jag frågade om spelningen gick bra.

"YES, i went very well, thank you for asking"

Jag dog,  sa att jag önskade att jag hade varit där och sett dom men att jag inte hade råd.

"Aaw, that really sucks!"

Sen minns jag inte mer. Detta är det största som någonsin hänt mig. Jag har aldrig skakat så mycket i hela mitt liv. Jag kommer leva på detta tills jag dör.

Jag har pratat i telefon med min hjälte, en man, som med sin musik på riktigt räddat mitt liv.