Kära fans och vänner.

Att dra in cayennepeppar i näsan är inget att rekomendera.

Det vill säga, om man inte gillar att nysa, ha en brinnande näsa och andas genom munnen. Gör man ovanstående är sniffa cayennepeppar det ultimata. Men jag gillar det inte, jag ska inte göra om det. Jag lovar.

Jag har lekt med kusin Adam idag. Gitarr Hjälte spelade vi med det nya superljudet. Jag vann ibland, han vann ibland. Jag fixade 5 stjärnor på alla Dragonforcelåtar. Duktig var precis vad jag kände mig.

Det kommer nog bli en tidig kväll, jag har inte bestämt mig än. Vi får se vad det blir. Jag tar det som det kommer.

Jag måste skriva, jag känner det, det kryper i mig. Jag måste få ut något. Såhär känns det varje dag. Det blir ännu mer krypande inom mig när tanken slår mig att jag kanske inte ens har något att skriva om. Det är samma varje dag. Varendaste jävla dag.

Ibland ger jag upp hoppet, skriver inte. Ibland frågar jag om råd. Ibland tänker jag ut något, jag skriver. Ofta blir jag inte nöjd. Jag suddar ut. Jag tänker igenom meningar. Jag skriver. Jag ångrar mig. Suddar ut. Skriver igen. Tills det känns lite bättre. Lite lite.

Idag är inget undantag. Verkligen inte. Men idag har jag bestämmt mig för att inte sudda ut en endaste mening jag redan skrivit. Idag ska det bli ett så mycket originalinlägg som det bara går att få från mig. Diverse stavfel och bokstavsförväxlingar suddar jag, på grund av att jag nog skulle må dåligt och få tvångstankar annars. Men ingen hel mening. Inte en enda. Allt ska stå kvar.

Klockan slår 11.11 Ett klockslag som kan tolkas på många sätt. Jag har alltid hört att om man upptäcker sånna klockslag är det någon som tänker på en. Därför blir jag glad, jag tror på det. Jag vill bli tänkt på ibland. Det vill nog alla. Det är som en osynlig bekräftelse, som man inte vet om.

Klockslaget påminner mig om att jag inte kan sitta på sängen hela dagen. Jag måste till skolan och ha min 40 minuters lektion och sen åka hem.  Jag ska köpa godis på vägen hem. Ikväll ska jag äta godiset och mysa i min ensamhet. Om ingen föreslår något bättre.

Nu har ni fått ett inlägg som alla meningar står kvar i. På något sätt känns det bra. Faktiskt.

Igår fick jag närainpå nästan en utskällning för att jag åt min rostade macka på helt fel sätt. Marmeladen på osten och börja i den fröade delen var tydligen helt fel. Men tänka sig, jag åt den på likadant sätt i morse, jag skulle nog inte klara av det på något annat sätt än det jag är van vid. Min marmelad ska få fortsätta ligga överst och jag ska fortsätta äta den fröade delen först. Faktiskt.

För första gången gjorde jag misstaget att skriva ett långt inlägg för att sedan av någon konstig anledning klicka på krysset och allt försvinner. Jobbigt tyckte jag, men vad ska man göra? Det är ju lika bra att försöka få ihop ett likadant inlägg. Varsågod;

Helgen har spenderats i den stora stora huvudstaden hos lilla lilla Thomas. Stockholm är verkligen verkligen stort och det är verkligen verkligen mycket folk. Det är nästan så att en småstadsbo som mig blir lite rädd. Men bara nästan. Faktiskt.

Det har varit en bra helg, helt massa bra. Och mysig också.

Helgen kan sammafattas ungefär såhär; pisk i guitar hero, hamburgare, en rosa sparkcykel, sova på tvären, värmd hemkola, gröna lund, pearl harbour, the hives, slåss med mjukishund, fyrverkerier, åka tunnelbana, fritt fall tilt samt dö på köpet, gå runt i den stora stora staden och även andra trevliga saker.

Dagen igår spenderades på Gröna Lund, för att kolla på The Hives som var där för att fira gröna lunds 125 års dag. Dagen var mycket trevlig, dock dog jag ett par gånger under katapulten och fritt fall tilt, jag är imponerad av mig själv att jag ens vågade. Konserten var verkligen superbra, och det var världens ös. På punkten att The Hives är världens bästa liveband kan jag nästan hålla med, för det var som sagt asbra. Vid sånna tillfällen blir man stolt över att vara svensk!

Kvällen slutade med ett otroligt fint fyrverkeri över vattnet. Det var mysigt. Massa.

Som sagt, min helg har varit helt bra. Och den omtalade sängen var skönare än jag trott. Faktiskt. ;)