Vi överlevde festivalen. Det var varmt, minst sagt. Det var kul. Det var minnes värt och det var underbart. Dock gav jag upp på lördagen, på grund av att de flesta i mitt camp också gjorde det och att jag aldrig i hela mitt liv kännt mig så skitig. Jag led verkligen av det, det var värre än ifjol och ifjol  var det dessutom lerigt. I år var det torrt som i en öken och allt blev nerdammat. Det var antagligen även därför man blev skitig vad man än tog i.

Tisdag till lördag. 5 dagar av tältande, festande, skratt, prat och kärlek. En underbar festival som jag kommer leva på otroligt länge. Det här var precis vad vi behövde.

Regnet kom när jag hade åkt hem. Jag tror faktiskt att regnet behövdes, för det var verkligen sjukt varmt, i vårt camp vagina låg vi under partytältets skugga hela dagarna och flyttade oss i takt med att solen rörde sig.

Håkan Hellström, var en av de spelningar jag såg, och jag måste säga att det var den bästa Hellström konserten jag varit på. Än en gång stod jag där med tårar i ögonen till Nu kan du få mig så lätt. På arvikafestivalen, på samma ställe som jag fick upp ögonen för denne man. Det var ett speciellt ögonblick, det var det verkligen.

Arvika har inte sett mig för sista gången, nästa år ska vi dit igen. Jag längtar redan.