Jag har svårt att hitta ord som räcker till för att beskriva hur det var.

56136 människor samlade på en och samma plats för att få uppleva Iron Maiden.

56136 par armar uppsträckta i luften.

56136 röster i allsång genom Iron Maidens välkända texter.

56136 människor sjöng halsen av sig till Fear of the dark och det var så jävla mäktigt. Orden tar slut, mäktigt räcker inte till, det stannar inte där. Det var så brutalt stort och nu vill jag bara ha mer och mer.

5 + i Aftonbladet och 5 getingar i expressen räcker inte. Lägg ihop det, så kanske.  

Ett kokande Ullevi, inte bara på grund av värmen, det kokade av förväntan och glädje.

Jag mötte Coffe och Alex inne på Ullevi, jag har inte sett dom sen mars förra året. Vi spenderade konserten tillsammans och det var så himla roligt att få träffa dom igen. Ibland förstår man inte saknad förrän man träffar de saknade.

På väg ut träffade jag även Fredrik, det tyckte jag var väldans trevligt faktiskt. Synd bara att vi bara hann träffas typ 30 sekunder innan jag blev ivägdragen utåt. Men det är ju iallafall bättre än något och jag fick ett par himlans mysiga kramar :)

Vägen hem var dock inte lika rolig, halvvägs hem har någon kört på ett stackars rådjur som låg och led på vägen. Patrik som var med är jägare och tog saken i egna händer för att få lidandet överstökat för det lilla rådjuret. Jag blev lite ledsen i ögat och fällde en tår, då jag är otroligt känslig för såntdär. Men rådjuret var nog tacksamt, det kan inte vara skönt att ligga på vägen med en rygg som blivit bruten. Det var nog det bästa för det trots allt.

Även om det blev ledsamt med rådjuret så var kvällen igår mer än lyckad!