Egentligen är detta en sån kväll när jag tänker tills jag inte vet hur jag ska vända mig.

En sån kväll när jag egentligen skulle kunna skriva hur mycket som helst.

En sån kväll då jag skulle behöva skriva av mig, men jag vet inte var jag ska börja.

Därför låter jag bli att ens börja tills jag samlat mina tankar så att jag själv kan höra dem igen.

Jag kan faktiskt inte lova att denna blogg kommer uppdateras så speciellt ofta framöver. Som ni kanske redan har märkt.

Jag vill inte skriva tråkiga saker. Jag vill inte skriva bara vad jag har gjort under dagen, för mina dagar ligger under sån rutin att nästan alla ser likadana ut. Jag går till skolan, kommer hem, pluggar, tränar, sover, sen börjar det om.

Jag vill kunna skriva bra saker, viktiga saker, roliga saker. Som jag kunde förut. Men nu har jag tappat allt och det känns inte det minsta roligt.

Därför ger jag inget löfte på att detta kommer vara en blogg som uppdateras ofta.

På återseende.

Tänk att det är första november redan. Det känns inte längesen det var nyår. Om en månad börjar julkalendern. Hurra! Jag är en riktig sucker för julkalendrar, jag följer dom nästan slaviskt varje år. Dock har jag de senaste två åren varit utomlands större delen av tiden då julkalendern visas, men det gör inte så mycket. De verkade inte bra.

Den bästa julkalendern är, och förblir, Greveholm. Även om jag gillade både Pettson och Findus och Pelle Svanslös otroligt mycket, så kommer Greveholm alltid att vara lite bättre. Faktiskt så har jag den och tänker titta på ett avsnitt varje dag fram till julafton i december.

Nu kom jag på att jag har Sunes Jul också, måste ju kolla på den med! Blir perfekt med 3 julkalendrar att följa i december. Underbart!

ärta

Goddag.

Det blev visst ingen förklaring om hur min uppkörning gick till.

Jag glömde bort det.

Nu har jag varit medlem i viktklubb.se i en vecka och jag har gått ner 1.7 kilo!

Det trodde jag verkligen inte, kanske ett halvt kilo. Men inte 1.7, det är ju mycket!

HEJA MIG!

Har haft ett par fina dagar hos min lover.

I morgon bär det antagligen av till Göteborg för lite kvalitetstid med mina beztizar.

Nu ska jag kolla om mitt körkort har kommit till brevlådan!

köss.

Nu har jag varit med i viktklubb i 2 dagar. Det har hittills gått bra, men idag har jag varit väldigt väldigt hungrig. Men jag har överlevt!

Snart är det lov och det är jag verkligen sjukt tacksam för! Då ska jag och Lottis gå på bio på lördag, sen ska jag till min älskade man på söndag tror jag. Och på torsdag ska jag och Lotta till Eric i Göteborg och bara slappa och prata skit. Det ska bli så roligt, det var sjukt längesen vi umgicks, så vi har mycket att ta igen!

Känner inte att jag har så mycket att säga idag.

Men i morgon ska jag berätta hur jag tog körkort.

tänkte jag.

ärta.

JAAA! ÄNTLIGEN!

Det kanske viktigaste krysset i mitt liv.

All min strävan mot körkort är nu över. Nu är det gjort. Nu har jag det. På en lapp. Än så länge. Men snart kommer det ett litet rosa kort hem till mig.

Nu får jag köra vart jag vill. Själv.

Nu är jag fri.

ÄRTA!

Idag har jag tagit ett beslut.

Ett beslut som kommer påverka både mig själv och hela mitt liv.

Något som jag tänkt på väldigt länge har jag nu gett mig in på.

Idag har jag blivit medlem på viktklubb.se, för nu, nu, har jag verkligen bestämt mig att jag ska gå ner i vikt och bli smal. Jag gick med där för att jag tror att  det kommer bli lättare för mig att gå ner i vikt om jag har något att gå efter, något som berättar för mig att "nej, nu får du inte äta mer". Det är billigt också, billigare än till exempel viktväktarna, som jag tror, och vet, är en jättebra metod det också, men eftersom att man inte kan väga sig i säffle så kändes viktklubb.se mer rätt för mig.

Jag tog ett halvårsabbonnemang på sidan, för när jag räknade ut hur lång tid det skulle kunna ta för mig att nå min målvikt så var det ungefär ett halvår. Blir jag "klar" innan, är det bara bra. Hinner jag inte klart så får jag förlänga.

Jag vill inte skriva vad jag väger nu och hur många kilo jag vill bli av med, jag är för feg för det än. Men det kanske kommer.

På onsdag ska jag börja, för i morgon och tisdag har jag annat som jag måste koncentrera mig på. Men på onsdag, då kör jag. Första dagen mot ett nytt liv, ett SMALT, liv.

Ni är välkomna att följa med på den resan. För jag SKA nå mitt mål.

ärta

Att man kan vakna på morgonen med en känsla av att det kommer bli en bra dag. En dag när man kan studsa upp ur sängen och känna att man faktiskt är pigg och att man faktiskt ser lite fram emot att gå till skolan. Att man kan vakna med den känslan och sedan, helt utan anledning, vänder det till det absoluta motsatsen.

Jag vet inte alltid vad som händer.

Inte idag heller, egentligen.

Att känna sig ignorerad av någon som verkligen borde lyssna på vad dens elever säger. Att inte komma till ett bokat möte. Jag var förberedd, mer redo än någonsin. Kanske skulle jag få svar. Men så blir man struntad i och allt faller. Den inre styrka jag faktiskt byggde upp för detta, jag visste exakt vad jag skulle säga, stå till svars med.

En simpel grej kan tyckas. Men känslan av att bli orättvist behandlad äter numera upp mig inifrån.

Jag spyr på skolan.

Jag spyr på att rektorn inte försöker och som inte ens meddelar att hon inte tänkt komma på mötet min klass bokat med henne.

Jag spyr på kuratorn som varken hörde av sig eller kom till mötet, som jag faktiskt trodde skulle stötta oss.

Jag spyr på att det är så jävla lätt att säga nej utan att ta reda på fakta.

Jag spyr på hela jävla systemet.

Att vakna med känslan av att det kommer bli en bra dag och att den sen ändå ska sluta i tårar.

DET spyr jag på.

Hoppet är det sista som lämnar människan. Men nu håller det på att breda ut sina vingar.

Ensam är inte alltid stark.