Århundradets längsta dag skulle jag gissa på. Jag har inte gjort ett endaste dugg, bara legat i min säng hela dagen och tyckt synd om mig själv på grund av min lingonvärk.  Den är inte att leka med go vänner, det är den verkligen inte.

Jag får lämna tillbaka mobilen. HURRA! När det beskedet kom, lämnade den bautasten (som jag fått bära på i ett par timmar) min mage. Det kändes bra. Tack.

Om en månad har jag och Thomas och all annan släkt kommit fram till Thailand. Jag känner verkligen en enorm längtan, jag kan inte beskriva det. Men det känns helt ofattbart att det bara är en månad kvar.

Jag har en bula på foten.

Puss.