Det är sommarlov.

Jaha.

Det känns inte. 

Inte det minsta. 

Var tidigare idag och hängde den största och finaste rosen jag hittade på Therese som gick ur nian. Hon var så fin. Sådär fin så man nästan fick en tår i ögat när man tittade på henne. Hon var så lycklig och så ledsen på samma gång. Och hon var verkligen så fin. 

Glad sommar mina vänner. Det kan jag ändå offra mig till att säga. 

ärta.