Utvecklingsamtalet idag gick iallafall bra. Fanns inget som någon klagade på. Det kändes bättre då och vägde upp den misslyckade körlektionen ganska bra, även om den kändes som ett stort nederlag. Men det är väl sånt som händer. Tur att det inte var uppkörning iallafall. Så kan man tänka. För att det ska kännas lite lite bättre. Jag kan inte bestämma mig om det gör det. Men det är värt ett försök.

Ändrade planer i min veckoplanering. Jag åker till Thomas på söndag istället och myser och spelar bingolotto.

Körningen idag gick verkligen dåligt, vilket gjorde mig arg. Jag som tidigare känt mig ganska säker kände mig nu som någon som aldrig suttit bakom ratten innan. Jag får väl skylla på att jag var ovan vid den bilen. Men jag kom iväg iallafall. Men sen när vi skulle stanna och läraren började prata så kände jag mig bara mer och mer idiotförklarad för varje ord jag sa. Han började ställa frågor om vad som händer när man trycker ner kopplingen och varför man får motorstopp. Jag sa till honom att sånt är jag dålig på och att jag inte visste. Då tittade han bara på mig och jag tog åt mig som att jag skulle vara helt dum i huvudet. Jag blev faktiskt ledsen. På riktigt. Även om han förklarade för mig för mig sedan så kändes det jävligt jobbigt.

När det blir sådär hatar jag verkligen att jag har så lätt för att lära mig saker. När jag väl får en motgång, något jag inte kan svara på eller något som inte blir som jag vill, så känns allt fruktansvärt jobbigt och jag blir ledsen. Det är inte alltid bra att ha lätt för sig, men det verkar endel folk inte förstå.