För första gången på många år kom faktiskt inte regnet och förstörde vår midsommar. Blåste gjorde det, men regnet höll sig borta. Vädergudarna var på vår sida denna midsommar, de tackar vi för.

Jag spenderade mestadelen av dagen med min familj samt min kära farmor, självklart så åt de vuxna och gamla sill, medan jag satte i mig min halva pizza som var kvar sen dagen innan. Jordgubbarna som var lite halvt mosiga och den laktosfria grädden satte sig på väl smakande plats i våra  små  redan mätta magar. Men att sitta hemma med familjen på midsommar var inte vad jag själv kände för. Jag tog min rosa cykel och trampade hem till min kusin där vi var allmänt trevliga mot varanda och ett par timmars Gitarr Hjälte spelade höjde stämningen ytterligare.

Trött i ögat blev jag runt tjugo i ett sådär och tänkte att jag ska ta min ädle springare och trampa hemåt i den ljumma midsommarnatten. Dock var det otroligt mörkt i skogen och harig som jag är, så vände jag och tog den andra, längre vägen hem. Vägen var längre än vanligt där jag susade fram med trasiga lyktor. Till min förvåning mötte jag fyra cyklande personer som såg ut att vara i min egen ålder. Trevligt tänkte jag.

Dock blev min åsikt ändrad när jag kommer hem till vår uppfart och finner vår och våra grannars postlådor mer eller mindre misshandlade och trasiga. Då blev jag lite sur sådär, vart är det roliga i att förstöra någon annan saker? Det är så otroligt onödigt. Snäll som jag är så satte jag tillbaka grannens postlåda där den ska sitta, eftersom den flugit iväg ett par meter bort av någon konstig anledning.

Jag förväntar mig minst en ursäkt från denne vandal. Jag tror faktiskt att den som misshandlade dessa stackars postlådor egentligen vet att man inte gör så. Men hoppas du hade roligt och jag hoppas att du fick ont när du sparka ner min grannes postlåda.