Min mycket omtalade vän Paddawan står för dagens citat:
"Man kan inte använda ordet rövhål för mycket!"

I morgon åker vi till Göteborg och stressen för att inte glömma massa viktiga saker överstiger det normala. Funderingarna om vart hotellet ligger finns också där som en oroande faktor. Men när Paddawan och jag är ute på upptåg löser sig allt till slut. Därför kommer denna helg, som ska bil vår alldeles egen, även att lösa sig och bli sådär överdrivet bra som allt annat vi gör.

Nyss fick jag ett sms från ett nummer jag inte visste vems det var. "Ring Malin fort som fan!" löd sms'et. Malin är uppe på peace and love och jag trodde att det hänt något, så jag ringde upp henne med en oros-klump i magen. Hon svarade, jag hörde att hon grät och hon utbrast "Jag har träffat Hardcore Superstar, jag har kramat Jocke Berg! Jag är så jävla lycklig så jag grinar och jag kan inte sluta!"

Den lyckan hon utstrålade var så total, det går inte beskriva hur otroligt sagolikt det var, och jag blev rörd, för hennes skull. Efter allt Malin varit med om på sistone var det där det bästa som kunde hända, hon fick träffa sina idoler, hon fick krama dem och fotas med dem. Och att höra henne så lycklig gjorde min dag!

Paddawan och jag disskuterar en viss form av feghet. Rädslan för att säga till om man inte blev nöjd hos frisören. Många gånger har jag suttit där i stolen med en klump i magen av att frisyren inte alls blev som jag tänkt. "Det blev väl bra?" säger frisören glatt medans den håller upp en spegel så man ser sitt eget bakhuvud.

Samtidigt som mina egna tankar säger: "Nej, det blev asfult och inte alls som jag tänkt mig" men ändå klämmer jag ur mig lögnen att: "Jo, det blev jättebra" och varje gång ångrar jag direkt att jag inte sa som jag egentligen tycker och det första jag gör när jag kommer hem är att styla om det i hopp om att det KANSKE skulle kunna bli lite mer så som jag hade hoppats på.

Blyghet är jobbigt, speciellt i ett sånt sammanhang. Men jag menar, betalar man flera hundra kronor för att klippa till en frisyr man vill ha och inte blir nöjd med det man får borde man säga till, annars är det som att kasta pengarna i sjön. Och jag antar att frisören inte blir arg om man skulle säga att man inte blev nöjd med resultatet, då frisören antagligen också heller vet att man går därifrån och är nöjd över sina nya frisyr. Man måste stå på sig och våga säga till, det tänker jag göra, från och med idag.