Hittills kan man säga att denna sommaren suger, jag hatar att det bara regnar eller blåser eller regnar OCH blåser. Varför kan vi inte få oss en endaste liten dag med stekande sol och vindstilla. Jag skulle bli så tacksam. Eller har den lilla skymt av sommaren vi var tänkt att få redan varit, i början av juni, när vi fortfarande satt i skolan? Är just det där den enda sommaren vi kommer få ska jag snabbt som ögat emigrera till något varmt land där det inte regnar hela tiden. 

Regnar det på arvikafestivalen blir jag galen. Förra året regnade det en dag av de fem jag var där. Det var då leran kom på riktigt. Den var visserligen redan på väg, men när himlen öppnade sig och släppte ner detta skyfall blev det lerigt som aldrig förr. Regnar det hela festivalen i år kommer vi få simma fram. Ungefär som på rosklide förra året. Det kommer inte bli lika roligt då. Nej vi får hoppas att regnet som kommer nu är det enda regn som kommer och att arvikafestivalen blir varm, solig och ännu bättre än förra året. Jag är så peppad, peppad till tusen! Nu är det nära, snart åker vi!

Jag kände helt plötsligt för att skaffa mig lite variation i min tillvaro. Och helt sådär bara så beställde jag en ny manic panic hårfärg vid namn Vampire Red. Antagligen kommer den på onsdag, sen kommer mitt hår att vara illrött under sommaren! Om jag inte får för mig att häva i det rosa någongång också. Men snart iallafall, rött och då menar jag verkligen rött. Jag är glad!

Jag funderar på varför jag höll på att skriva oktober när jag skrev in rubriken för dagens inlägg. Kan vara för att det är mer oktoberväder utanför fönstret än juniväder. Här har vi längtat efter sommar och sol, vad får vi?  En grådassig himmel och snålblåst. Det är inte roligt, nu ska det vara varmt! Jag har inte ens badat i sjön än, bara en gång i min vän Tereces pool. Knasigt om man frågar mig.

Som rubriken lyder, snart är det festivaldags för min och många andras del. På fredags sticker jag och Paddawan ner till Göteborg för att än en gång få avnjuta Matt Tuck och de andra i Bullet For My Valentine under deras konsert på festivalen Metaltown. Det ska bli så sinnessjukt roligt, och förhoppningsvis lika galet bra som det var sist vi såg dem, i Februari. 2 gånger under loppet av inte ens ett halvår ska jag få uppleva den gruppen som jag avgudar mer än allt annat. Bättre än så kan det inte bli!

Vi åker tillbaka till Säffle under lördagen och försöker bota vår nackspärr så snabbt som möjligt, vi hämtar nya krafter för att klara av att åka upp till Arvikafestivalen tisdagen därpå, 1 juli. Som synd är ska inte Paddawan med, men mitt sällskap kommer bestå av Malin, Bella och Amelie, så det kommer bli bra ändå! 5 dagars tältande, festande, bra musik och vi ska leva, som aldrig förr.

För första gången på många år kom faktiskt inte regnet och förstörde vår midsommar. Blåste gjorde det, men regnet höll sig borta. Vädergudarna var på vår sida denna midsommar, de tackar vi för.

Jag spenderade mestadelen av dagen med min familj samt min kära farmor, självklart så åt de vuxna och gamla sill, medan jag satte i mig min halva pizza som var kvar sen dagen innan. Jordgubbarna som var lite halvt mosiga och den laktosfria grädden satte sig på väl smakande plats i våra  små  redan mätta magar. Men att sitta hemma med familjen på midsommar var inte vad jag själv kände för. Jag tog min rosa cykel och trampade hem till min kusin där vi var allmänt trevliga mot varanda och ett par timmars Gitarr Hjälte spelade höjde stämningen ytterligare.

Trött i ögat blev jag runt tjugo i ett sådär och tänkte att jag ska ta min ädle springare och trampa hemåt i den ljumma midsommarnatten. Dock var det otroligt mörkt i skogen och harig som jag är, så vände jag och tog den andra, längre vägen hem. Vägen var längre än vanligt där jag susade fram med trasiga lyktor. Till min förvåning mötte jag fyra cyklande personer som såg ut att vara i min egen ålder. Trevligt tänkte jag.

Dock blev min åsikt ändrad när jag kommer hem till vår uppfart och finner vår och våra grannars postlådor mer eller mindre misshandlade och trasiga. Då blev jag lite sur sådär, vart är det roliga i att förstöra någon annan saker? Det är så otroligt onödigt. Snäll som jag är så satte jag tillbaka grannens postlåda där den ska sitta, eftersom den flugit iväg ett par meter bort av någon konstig anledning.

Jag förväntar mig minst en ursäkt från denne vandal. Jag tror faktiskt att den som misshandlade dessa stackars postlådor egentligen vet att man inte gör så. Men hoppas du hade roligt och jag hoppas att du fick ont när du sparka ner min grannes postlåda.

Midsommarafton, sommarens längsta dag, en dag av planering och förväntan. Idag har många mycket att stå i, man åker runt halva Sverige, helst alldeles för fort, för att komma till släktingar som man kanske aldrig annars träffar förutom vid tillställningar och högtider. Man ska klä midsommarstången med sommarblommorna som, iallafall här i värmland, redan är så gott som utblommade. Kransar ska bindas, färskpotatis ska kokas och sillburkar ska öppnas. Vädret är, som vanligt, inte perfekt på något vis, himlen är mestadels täckt av moln och det blåser och skulle mycket troligt bli regn alldeles snart, men nej, det hindrar inte Svensson familjen och deras avlägnsa släktingar från att se det positivt och duka upp middagen utomhus. "Vi har ju ett vägglöst partytält!".

Sådär ja, allt är klart, midsommarstången står där med sina utblommade sommarblommor, småflickorna har sina finaste vita klänningar på sig och en lite för stor blomsterkrans runt skallen. Maten står på bordet i det vägglösa partytältet som svajar i vinden. Himlen är mörk men familjen Svensson är glada ändå. De hinner inte mer än sätta sig vid bordet förrän den första regndroppen faller och träffar rakt på någon mer eller mindre hårlös mans hjässa. "Äsch, det är lugnt, vi har ju ett vägglöst partytält!" Första snapsvisan sjungs och snapsarna rinner ner för de vuxnas strupar för att sedan framkalla ett grin på de flesta som om "den där snapsen kunde vi EGENTLIGEN lika gärna ha hoppat över".  Strax därpå kommer skuren och vädergudarna tar ett stort andetag och blåsten sätter igång. Det fenomenalt bra vägglösa partytältet kanske inte var så bra trots allt. Kvinnorna i sällskapet blir som galna och försöker med allt som står i deras makt att ta med hela middagsbordet in på samma gång, med händerna fulla av potatis, sill och ungar springer de in i huset så snabbt de kan för att inte förstöra håret. Middagen får dukas upp inomhus istället och små grodorna hoppar vi över.

Mina planer för midsommar är inte särskilt höga, inte heller särskilt välplanerade. Jag lever på inpuls, jag tar det som de kommer. Det blir nog bra ändå. Jag vet bara att jag ska plocka sju sorters blommor och lägga under kudden, som jag alltid gjort.

Glad midsommar förresten, hoppas inte renget stör för mycket.

Dagens datum säger mig att min käre vän Emil fyllde år igår. Grattis till honom.

Igår skrev jag ett mail till vår käre statminister angående den nya FRA-lagen, avlyssningslagen med andra ord. Jag skrev ett djupt mail med många funderingar och frågor och avslutade det hela med att kommentera att jag ville ha ett svar som INTE innehöll krångliga ord, samt att jag gav herr statsminister en komplimang över hans otroligt charmiga frisyr.

Svaret kom idag, en ren besvikelse. Jag la ner min själ i mitt fina mail. Till svar får jag ett massutskick signerat Mikael. Det är alltså inte Fredrik själv som läser sina mail och svarar på dom, utan någon Mikael som säkert inte ens kommer framföra min komplimang till statministern. Svar på mina frågor fick jag inte heller och mailet innehöll fler svåra ord än jag orkade räkna.

Att blogga har blivit extremt vanligt. Men vad vill folk egentligen säga med det? De flesta skapar nog sina bloggar för att få fram sina finurliga åsikter om saker och ting, men ändå slutar det med "Idag har jag gjort det och det här. Sen har jag.. sen gjorde jag.. nu ska jag.. Hejdå" Antagligen är det precis där denna blogg kommer att sluta också. Däremot har jag sedan tidigare en blogg där jag bara skriver då jag har något seriöst att framföra. Ni hittar den på http://gigglypuff.blogg.se om det skulle verka som intressant för någon.

Jag vill inte skriva en 10000 tecken lång presentation om mig själv i mitt första inlägg, då jag antar att de som kommer läsa detta redan känner mig. Om inte, är jag en ny random person vars text den personen nu sitter och läser och som läsaren strax kommer att glömma. Har jag däremot tur kanske jag får någon som följer mig dagligen. Det skulle göra mig glad.

Kasta gärna in en kommentar förövrigt, det är alltid roligt att se vem som hittat hit, vem som orkat läsa hela inlägget, tagit sig tiden till det. Den som läst det har faktiskt skänkt dyrbar tid av sitt liv till mig och min text.

Välkommen till mitt liv och välkommen åter.